I fredagsnatt vid 2 tiden ringer min mobil... jag vaknar av durrandet och hade sovit kankse 30 minuter... jag tittade på mobilen och det står Dennis i rutan. Hmm... va!? tänkte jag då... men svarade så klart. En lite upprörd och ganska onykter röst säger... hej sys.... det är storebror! Han ville bara ringa och säga att han älskar mig!! Mer än en gång... han sa det säkert 5-6 ggr under det ganska korta samtalet. Jättegulligt... men jag blidde lite orolig till en början... trodde ju att det hade hänt något. Iofs hade de det... men det tänker jag inte ta upp här... och det fick jag reda på igår. Men hoppas det löser sig till det bästa!

Sen kan jag meddela att jag sett årets första snö. I början av veckan när jag stod i Käppala och väntade på tåget hem så konstaterade jag att det var sånt där ljus som det kan bli när det är snö i molnen... om någon fattar vad jag menar? En kort stund senare... kanske en minut eller nåt.... så kommer det EN ganska stor snöflinga dalande ner från himlen... lite lycklig blir jag inombords efter som jag älskar snö och jul... men nästan i samma stund som den landade på spåret så försvann den igen. Helt tokigt... vi är bara i Oktober.

Stina fyllde 3 år i fredags så igår var jag bjuden på kalas. Jag hade först lämnat återbud eftersom jag IGEN har blivigt genomförkyld. Men efter en förmiddag på soffan och en dusch så kände jag att jag ville åka dit en stund i alla fall. Så vid tretiden kom jag dit och stannade till rund sextiden. Då hade jag drukigt lite vin, ätit glass och två sorters tårtor och kände att det var dax att åka hem till min roomy här hemma... min NOVA alltså! Vi såg på stjärnor på is och drack var choklad med grädde. JÄTTEMYSIGT!!! Det var bara snön som saknade utför... men höstblåsen gjorde iofs sitt. =) Vi ställde om klockorna och bestämde oss för att se en film. Men efter 24 minuter in i filmen hade jag redan slumrat in två ggr. När jag efter en timme vaknade så hade Ramona vänt på sig om på soffan och sov gott... så det var bara för mig att stänga av filmen och lägga mig tillrätta i sängen. Jenni frågade igår om jag ännu hade min inneboende kvar... och det har jag ju... då frågade några hur det gick... två tjejer i en liten etta?!...men jag sa som det är... att det går bra... det tycker jag i alla fall att det gör... då var det en kille som sa att om det ska fundera så måste man nog vara ganska lika och "riktiga" vänner. Det är nog sant tänkte jag när jag satt på tunnelbanan hem... jag är superglad att jag har hittat min Nova... vi är lika men ändå olika... och det är nog bra! Jag skulle kunna ge exempel på ett par personer som jag absolut inte skulle kunna ha som inneboende här i två månader. Tänker inte nämna några namn... men det finns säkert människor som inte skulle orka ha mig som inneboende i två månader.