Igår kom samtalet som inte var helt oväntat men ändå gjorde mig väldigt ledsen! Fina älskade farmor Elly somnade in.

 

Pappa ringde igår vid 9 och berättade att hon somnat in vid 6:40. Pappa och hans 4 yngre syskon har alla turats om att vara hos henne, natt som dag, och när hon somnade in var faster Eva hos henne. Känns skönt att veta att hon inte var själv ❤️ I eftermiddags vid 16 fick de ta farväl av henne på sjukhuset och ikväll ses de i farmors hus för att läsa brevet farmor lämnat till dem. En av nackdelarna av att inte längre bo på ön längre är att man inte är på plats och kan vara delaktig. Men det är bara att invänta datum för begravningen och börja ställa in sig mentalt på en jobbig dag. Hu, begravningar är så jobbiga, men ack så viktiga! 

 

När pappa och jag avslutat samtalet igår så bröt jag ihop. Inte så konstigt kanske! Men så glad att jag har så fantastiska kollegor. Kramar, stärkande kramar, en axel/famn att gråta mot vad helst man behöver! När jag lugnat ner mig valde jag (och inger) att ansluta dagen där och då och begav mig hemåt. Väl hemma låg Andreas ännu och sov och jag kan inte ens uttrycka hur glad och tacksam jag var/är att det var hans lediga dag! Att få krypa ner i sängen och in j hans famn var precis det jag behövde då! Hur klarade mig innan han kom in i mitt liv? 

 

I eftermiddag har jag haft min 2 årsuppföljning med Anna men det sparar jag till nästa inlägg. 

 

På återskrivande 💗